Centralstationsturen 1

Ritad av Pierre Cuypers, som också var arkitekt för Rijksmuseum. Ställer du byggnaderna bredvid varandra ser du likheten! Byggnaden är ungefär 300 meter lång, står på 8 687 träpålar, byggdes under 8 år och invigdes 1889.

Titta på östra flygeln: det är den kungliga paviljongen, byggd för den nederländska kungafamiljens ankomster och avresor. På takåsen står Kungens sköldbärare, en riddare i rustning som vaktar en sköld med det nederländska lejonet. Under taklisten på mittpartiet ser du vapen från europeiska handelsstäder som London, Paris och Rom: Cuypers ville visa att järnvägen förband Amsterdam med världen.

Byggt 1487 som försvarstorn i Amsterdams medeltida stadsmur. Det gamla namnet, Schreyhoeckstoren, betyder ”tornet vid det skarpa hörnet”: det stod vid en skarp vinkel i muren.

Legend: eftersom schreien också betyder ”gråta” på nederländska uppstod berättelsen att sjömanshustrur stod här och grät när deras män seglade iväg. En fin historia, men det är en senare folklig förklaring av namnet.

Fakta: 1609 avseglade Henry Hudson härifrån på uppdrag av Nederländska Ostindiska Kompaniet (VOC). Han letade efter en nordlig väg till Asien och hamnade i det som i dag är New York. En minnestavla på tornet påminner om hans resa.

Byggt 1913 som gemensam kontorsbyggnad för sex Amsterdamrederier, i den lätt igenkännliga stilen ”Amsterdamskolan”. I dag är det Amrâth Hotel.

En flytande kinesisk restaurang, inspirerad av Hongkongs berömda flytande restauranger. Med sina pagodliknande däck är den en av Amsterdams mest fotograferade restauranger, och utsikten över vattnet är fin. Mycket god mat!

Hela namnet är ”New Metropolis”: ett vetenskapsmuseum för barn där man får röra och prova allt. Det är ritat av Renzo Piano, ligger ovanför infarten till IJ-tunneln och har en stor terrass på den sluttande sidan.

Det tidigare ”’s Lands Zeemagazijn”, byggt på 1600-talet, var förråd för Amsterdams amiralitet: här hanterades alla förnödenheter till amiralitetets örlogsflotta. I dag är det ett museum om Nederländernas sjöfartshistoria.

VOC handlade främst med kryddor och andra värdefulla varor från Asien, som lagrades i köpmanshusens packhus längs Amsterdams kanaler. Packhusen hade stora vindar och hissbalkar på fasaden, så att de dyrbara varorna kunde förvaras ”högt och torrt”.

Hortus Botanicus grundades 1638 och är en av världens äldsta botaniska trädgårdar. Den lilla trädgården har över 6 000 träd och växter, ett växthus med tre olika tropiska klimat och ett fjärilshus med hundratals fjärilar. Titta efter östkapkottepalmen i palmhuset: den är omkring 300 år gammal.

Portugisiska synagogan, även kallad Esnoga eller Snoge, är en ortodox judisk församling och synagoga som stod färdig 1675.

Amsterdams sefardiska församling var under den nederländska guldåldern en av Europas största och rikaste judiska församlingar, och den mycket stora synagogan speglade det.

På 1600-talet blev många kvinnor i Amsterdam ensamma: männen gick till sjöss och en stor del av dem kom aldrig tillbaka. För att ta hand om äldre kvinnor byggde diakonerna i den reformerta kyrkan här Amstelhof, påbörjat 1681 på det som då var billig mark på andra sidan Amstel. Det var ålderdomshem ända till 2007.

2009 öppnade byggnaden igen som Hermitage Amsterdam, en filial till Eremitaget i Sankt Petersburg. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 bröt museet banden med Ryssland och bytte namn till H’ART Museum.

Sedan länge en viktig sjöfartsled mellan Zuiderzee och inlandet, och floden som vår stad är uppkallad efter. Omkring 1270 byggdes en damm i Amstel, och fiskebyn blev snabbt en handelsstad. Det äldsta dokument som nämner Amsterdam är från 1275: ett tullprivilegium från greve Floris V som befriade invånarna från tull i Holland. Där kallas orten Amestelledamme (”damm i Amstel”), ett namn som så småningom blev Amsterdam. Stadsrättigheter följde omkring 1300.

Vi åker nu på Herengracht, en del av stadens prestigefyllda utbyggnad i början av 1600-talet. Den här sträckan går från Leidsegracht till Amstel, och här ser du främst mycket stora hus: staden delade bara ut stora tomter här, för att locka de rika köpmannafamiljerna.

Populär historia: skatten sägs ha baserats på husets bredd och antalet fönster, och till och med en dubbel trappa skulle ha beskattats extra. Guider berättar det gärna, men historiker tvivlar; de höga markpriserna längs kanalen är den troligare förklaringen till att de flesta hus är så smala.

En av de vackraste kanalerna, känd för sina sju likadana bågbroar. 1901 ville staden fylla igen kanalen för den nya elektriska spårvagnen, men tack och lov stoppades planen efter många protester. På kvällen är det mycket vackert eftersom bågarna är upplysta, och från Thorbeckeplein är det en underbar syn!

På Amstelveld står den enda kvarvarande nödkyrkan av trä. I dag används den som konsertsal.

Fasadstenarna var orienteringspunkter för stadens invånare på 1600-talet. De små konstverken visade var bagaren sålde sitt bröd och var man kunde få sina skor lagade.

Prinsengracht är den yttersta av de tre halvcirkelformade kanalerna från 1600-talet. Här ser du att husen är mycket enklare än vid Herengracht och Keizersgracht. Många hus här användes som packhus och verkstäder.

Magere Brug, ”Magra bron”, har troligen fått sitt namn efter den mycket smala träbro som först byggdes här 1691. Enligt en populär legend betalade två systrar med efternamnet Mager, som bodde på var sin sida om floden, för bron så att de kunde hälsa på varandra; en fin historia, men det finns inga bevis för den.

Bron är världsberömd från James Bond-filmen ”Diamantfeber” (1971). Och den allra nyaste legenden: finns det förälskade par ombord, kyss varandra precis under bron, så förblir ni förälskade resten av livet!

Namnet kommer från den gamla blåmålade träbron som förband staden med ön Vlooienburg, ett judiskt kvarter fram till andra världskriget. Den nuvarande, ganska ståtliga stenbron är från 1883, med lyktor, kronor och skeppsförstävar inspirerade av broarna över Seine i Paris.

Det nuvarande kungliga slottet på Dam var ursprungligen Amsterdams stadshus. I början av 1800-talet flyttade stadshuset till Oudezijds Voorburgwal; den byggnaden blev med tiden för liten, och på 1980-talet ritade arkitekterna Holzbauer, Holt och Cees Dam ett nytt stadshus på platsen för Waterlooplein/Oude Vlooienburg. Byggnaden har en dubbel funktion: Amsterdams stadshus och teater för Nationella operan och baletten.

De dansande husen är en rad sneda gamla kanalhus som lutar mot varandra. Orsaken finns under marken: Amsterdam är byggt på träpålar, och det fasta sandlager som kan bära ett hus ligger omkring 13 meter ner. Pålar som inte når ända dit, eller som ruttnar under århundradena, gör att ett hus sjunker ojämnt. Och vad får man då? En rad dansande hus.

En staty av den Amsterdamfödde filosofen Baruch Spinoza (1632–1677), en av upplysningens stora tänkare, gjord av Nicolas Dings 2008.

Ironin: 1656 uteslöt den portugisisk-judiska församlingen den unge Spinoza för hans radikala idéer, och senare förbjöds hans böcker. I dag hedrar staden honom med en staty. På sockeln står hans ord ”Statens mål är frihet”. På hans rock sitter sparvar, fåglar som alltid har levt här, och halsbandsparakiter, nykomlingar i staden: tillsammans står de för ett Amsterdam av både infödda och invandrare. Rosorna syftar på hans signetring, som bar mottot Caute: ”var försiktig”.

Fram till andra världskriget en stor judisk marknad, nu en loppmarknad. Där stadshuset står i dag låg fram till andra världskriget det ”judiska kvarteret”. Rotterdam bär krigets ärr efter den stora bombningen, och Amsterdam bär ärren efter den deporterade judiska befolkningen. Nästan alla invånare i den här delen av Amsterdam deporterades av tyskarna, och få överlevde… tyvärr! På grund av de hårda vintrarna och bristen på mat kallades den här tiden också ”Hungervintern”; de tomma husen plockades på allt trä (alltså inte möbler och liknande) så att de som var kvar kunde värma sina hem. När kriget var slut stod husen där som ”skelett” och revs sedan.

Café de Sluyswacht byggdes 1692 som bostad åt slussvakten vid Sint Antoniesluis. I dag är det ett kafé och ett nationellt byggnadsminne.

Bakom Sint Antoniesluis ligger Museum Het Rembrandthuis, den berömde målaren Rembrandt Harmenszoon van Rijns tidigare hem. Rembrandt dog i fattigdom; allt han ägde såldes på auktion, och auktionsförteckningen användes för att inreda huset på nytt, inklusive Rembrandts målningar. Så får man en god bild av interiören, eftersom han hade sin ateljé hemma. Det förklarar också varför Rembrandt gjorde så många porträtt av judiska män: han bodde ”mitt i” det judiska kvarteret.

Den runda nedre delen byggdes omkring 1516 som försvarstorn, för att skydda hamnområdet utanför stadsmuren, precis vid dåvarande Zuiderzee (nu IJsselmeer). Amsterdam låg direkt vid havet, därav den livliga handeln!

1606 lade arkitekten Hendrick de Keyser till den eleganta åttkantiga överdelen med trätorn. Bara några år senare började tornet luta, och det drogs bokstavligen rakt igen med rep. Smeknamnet är ”Malle Jaap” (Tokige Jaap), eftersom klockorna förr ringde vid de mest löjliga tider.

A’DAM LOOKOUT är ingen vanlig utsiktsplats. Förutom den enastående 360-graders utsikten över Amsterdam och kringliggande städer finns det mycket mer att uppleva högst upp i den ikoniska byggnaden. Känn adrenalinet i Amsterdams högsta gunga, Over The Edge, åk Amsterdam VR Rollercoaster Ride, njut av lunch, middag, snacks eller en cocktail i Sky Bar, ta med dig ett digitalt souvenir hem och lär dig mer om staden med de interaktiva kikarna.

Till vänster ser du Sankt Nikolaus kyrka (Sint-Nicolaaskerk), en katolsk basilika byggd omkring 1885. Sankt Nikolaus är skyddshelgon för sjömän och för vår stad.

Det här är ett av de äldsta moderna hotellen i Nederländerna och öppnade 1890. Det var också det första hotellet med elektriskt ljus i varje rum. Man ser fortfarande att hotellet byggdes runt några gamla hus: ägarna begärde så mycket pengar att man bestämde sig för att bygga runt dem. Historien spelar en stor roll i filmen Public Works.